Att ha någon som handlar färsk röding och kyler rosévin. Bakar potatis på grillen och gör en sås med löjrom. Gör en fin sallad och klipper färsk dill på.
Någon som lagar mat som om det vore en konstform medans jag ligger i badet.
Bara till mig, bara för mig, utan att jag behöver be om det eller förväntar mig en så fin söndagkväll.
Nu ska jag återgå till min kalla Amaretto och min Bond så att vi kan fortsätta att förtränga att det är måndag imorgon.
Tro mig, det finns hopp. För mänskligheten.
1 kommentar:
Hejsan
Vet du Sara, jag tycker att det är orättvist, en kock och en bagare i samma familj. Å vilka fina fågelhus med namn på. Fränt tycker jag.
Pöss Mamma
Skicka en kommentar