När sagan blir sann

Ett bröllop är en handling av kärlek. Så är det. Det är vackert och ska självklart firas.

I vårt fall passar vi på att dricka fina bubblor ur höga glas och skåla för kärleken den 19 juni 2010. Och en löjromstoast passar alldeles ypperligt till det.

Det känns väldigt härligt att se dessa människor som älskar varandra och som trots det jippo som deras bröllop innebär visar att de verkligen är lyckliga för att nu få vara varandras.

Som Amanda skrev för någon vecka sedan om bröllop. Hjärtan som liksom växt ihop och allt det där, fint så fint och äkta. Modigt på något sätt.

Och visst grät jag stora lyckotårar när Sveriges nya prins höll sitt tal till en rörd kronprinsessa och givetvis håller jag med honom om att störst av allt är kärleken.

Mitt känslomänniska-jag går liksom inte att stoppa ibland, och vad gör det?

Kanske behöver man inte ifrågasätta och kritisera något som berör. Utan helt enkelt vara nöjd för att ens egen hjärtevrå är öppen för att ta emot känslointryck genom en tvruta som visar en helt vanlig kille som nu blivit en prins.