Jag skulle kunna räkna upp många som det ska bli så spännanade att lyssna på.
Men än så länge nöjer jag mig med Eva Dahlgren.
Passar därför på att rekommendera Hur man närmar sig ett träd.
En bok skriven med kärlek, äkthet och känsla. En sån där bok som får en att vilja resa dit boken utspelar sig, laga salvia och citronkyckling till ljuv musik och till och med ta en liten liten whiskey fast man egentligen inte tycker om. Bara för att Eva Dahlgren gör det.
Nu när jag tänker på den känner jag att jag nog måste läsa den igen, den påverkade mig så mycket 2007.
Salvian i min örtagård finns där på grund av Eva och jag kommer ihåg att det bästa med boken var den vemodiga igenkänningsfaktorn i svårigheten att starta upp något när man inte riktigt vet var man ska börja.
2 kommentarer:
Ja du mitt hjärtats kära dotter.
Nu är det redan onsdag igen. Jag tror att det skulle sitta fint med LEDIGHET. Jag skall måla mitt hobbyrum i helgen och det är ju bara att rolla...fast Rolle vill inte det, så jag skall göra det själv det är väv där, så jag vet ju det är enkelt. men just nu känns det som "bergsklättring" för mig.Men jag skall görat ändå.....
PÖSS
MAMMA
Ja just det jag glömde kommentera ditt inlägg. Jag fick ju läsa Ewas bok efter dig och jag säger som dig. Man blev nästan KÄR i hela hennes liv. Och mat och dryck som hon tog ville man också både dricka och äta. Och hennes fina kärlek till Ewa, hennes förklaringar om känslor till barn och livet ÅÅÅÅÅÅ man ville inte att den skulle ta slut och när man läst färdigt känndes ett stor vemod i bröstet. DÅ VARE DET ROLIGA ÖVER.
PÖSS IGEN
MAMMA
Skicka en kommentar