En bortglömd grekisk ö

Känslan när man bokat en resa är oövervinnelig. Jag studsar upp för trapporna när jag går på promenaden genom kyrkogården. Ler mot förbipasserande och stannar och pratar lite med en gubbe som beklagar sig över ungdomars klotter på hus.
Som för att ge honom hopp om ungdomen räcker jag fram en nyplockad tussilago som jag har i fickan. Den är lite knycklig men härligt gul och fin ändå. Han tar emot den.
- Härligt att våren är här, säger jag och studsar vidare.
I sommar styr vi kosan mot Grekland och det känns som att det var så längesen som vi reste till solen. Jag längtar. Ser framemot att packa väskan och ge sig av. Ta färjan från Pireus och hamna någonstans där havet lyser blått och husen ser ut som sockerbitar.
Björkarna i skogsbrynet har musöron och tiden som går oss till mötes kunde inte kännas mer verklig än just nu. När det skymmer på kvällen och grillen är tänd för andra dagen i rad sätter vi oss på altanen. Blandar ouzo och vatten och skålar.
Äntligen ska drömmen om en bortglömd grekisk ö bli sann.